bittersweeet

Huvudvärk och en aningen trött. Suddiga minnen från gårdagen. Finaste flickor. På ett berg. Vid vattnet. Fnittrar. Så som bara tjejer gör. Musik. Livet är en fest. Det kunde vi allt hålla med om. Sen blev det lite yrt. Lite vajigt. Skål. För Ivis. Ivis död kanske om man ska vara mer specifik. Lite mindre bra kanske. Telefonnummer slogs. Knappar trycktes in. Kanske 2 av 5 rätt. Bokstäverna blev alltså lite fel. Eller i alla fall så kom de i fel ordning. Förlåt, ni som drabbades. Var finns Alex när man behöver honom liksom? Dans. Musik. Shake, shake, rammel, rammel. In i busken. Asgarv. Gay och Kim. Cigg och tändproblem. Carro är smart hon. Suuuug. Rammel. Nytt folk. Regn. Promenad med Anette. Under en gemensam filt. In i ett hus. Folk. Sött par. Roligaste. Litet vad sisdär. Främlingskyssar. Ljus. Bank. Bank. Ut. Ut. I luften. Kallt. Trill. Och ramel. Mackor. Och oboy. Somnade med en av de underbaraste tjejerna i på en madrass nedanför mig. Skratt. Vänskap. Sommarkvällar. Underbart. Helt underbart.

Vad har hänt? Mycket. Eller ingenting. Beroende på hur man ser det. Börjat jobba. Träffat lite skoj folk där och så. Träffat gamla vänner. Rökt vattenpipa på en brygga. Hur mysigt som helst. Blivit helt beroende av hurricane gilbert. Underbara låt. Drog med Cissi ut på landsbygden. Vi sprang  runt och lekte lyckliga med våra kameror. Råkade då radera alla kort sen då. Menmen. Har vi i alla fall lärt oss det. Fotboll och träningstankar. Och bad. I iskallt vatten. Frihet ändå. En fika med en främling att se fram emot. Och sen är det bara två dagar kvar på jobbet. Juli. Så se upp, för i juli då kommer lyckan.

Vad vet du om kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva? Jag blev kär. I Brännö Seranad. I skolavslutningen. I stämmningen. Sitta bland massa folk. I solen. Håkantröjor. Cissi och Elin. Popparposer och asgarv. Sol. Min tönt. Däss. Slow och C. Skriva på armar. Tag mig till kärlek och här kommer lyckan. Lyckan. Lyckan. Moa och co. Stå. Eller så vägrar man och sitter. I protest. Fluffhår. Väntan. Knuff och ont i fötterna. Jubel. Skrik. Lycka. Tro och tvivel. Vi hade så rätt. Håkandanser. Nu kan du få mig så lätt och jag hade hoppats på något. Hoppats på något. Hoppats. Sen lite mer hopp hopp. Knuff. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Underbart bäst. Lyckan var stor. Cissi och Elin sånger. Le och skaka lite på huvudet. Till slut. Rymdskepp. Det är så vi säger det. Du är det finaste vi vet.

Iväg. Iväg. Iväg. Gamla vänner. Anna. Hed. Becka. En ledsen vän och lite tårar. Två händer som snuddade varandra. Du är så fin om bara livet kunde behandla dig lite bättre söta du.  Ännu en lite mindra vän. Ledsen hon med. Men det löste sig och du följde med. Glad för det lilla vän. Hem. Till landet. Mer folk. Bort med allt förstånd. Lite vingel hit och dit. Kullerbyttor i gräset. Skratt. Vinprovning. Ingen kan dricka vin som min egen tönt. Haha. Fotogensiska ungar. Vingel hem. Mackor med tönten och Ciss. Godast ever. Krossat glas och trötta i ögon. Bäst.

"Tjockleken var däremot inte helt till belåtenhet. För mycket kött i en och samma tugga kan bli en svår prövning för globlare som är vana vid att äta sådant som inte måsta slaktas innan de serveras..."

Denna mening ur skoltidningen gjorde vår dag. Haha!
(bör kanske läggas till att reportaget handlade om att hitta det perfeka kebabstället) 

Ett MVG i engelska.
Inget mer att göra i skolan.
En systemkamera.
Och nästa år. Fotografisk bild.
Ledig fredag.
Lasse Lindh.
Helg med bästa människor.
Solsken. 
Idag är en bra dag.

Brännande tårar bakom stängda ögonlock.

Resan som vanligtvis brukar gå snabbt kändes evighetslång.

Sen stod du där, med dina gyllne lockar.

Med öppna armar tog du emot mig.

Försvann in i dina lockar.

In i din famn

Du som frågade om mitt hjärta gått sönder

Kröp ner från fönstret

Ner till mig

Kramade bort det onda.

Tack för att ni fick mig att bli normal igen.

Cissi.

Amanda.

Ni är guld värda.

Kommer in på spanskan i tro om att vi ska göra något lagom chill. Kanske se en film eller leka någon lek...

"Hej, nu ska vi ha muntlig examen i spanska"

Hej då VG. Hej IG.

Söta dässemi snodde min data och skrev ett litet inlägg en av de mest idiotiska idéer Gay, Slowsefine och jag någonsin kokat ihop. Det hennes poetiska ord handlade om var vår kära promenad från skolan hem till vår älskade förort. Utan något som helst lokalsinne,  med skor som garanterat kommer ge skavsårskor och i ett Stockholm som badar i sol  vilket garanterat kommer leda till värmeslag ska vi alltså promenera flera mil. Varför är det här sååå typiskt oss och varför är det här sååå dömt att misslyckas? Hjärta oss.