Panoramapanik
Måndag. Segt om inte annat. Dagen började med ÅNGEST. Och panik. Panik över fotouppgiften. Så Cissi och jag smet ut. Bort och iväg. Till vattnet. Och fotade. Vi var nästan lyckliga ett ögonblick eller två. Och sen så var Jacob gullig ochn ringde också, vilket faktiskt förbättrade mitt humör avservärt. Tillbaka till datan. Och photoshop. Och paniken kom krypande igen. Genomgång av stenar. Ansåg det oviktigt. Och dövade min ångest istället. Genom att göra klart fotouppgiften. Blev inte riktigt nöjd. Men det fick duga. I vilket fall så släppte paniken. Lagom till lunch. Underbara skolluch. Åt. Massor. Brödet var nästan slut. Katastrof. Men sen så kom det mer. Mycket mer. Och slow tog mer bröd, som vanligt. Allt var precis som vanligt. Några lektioner till. Och sen var det slut. Fast åkte inte hem för det. Istället träffade jag min bästa vän. För att träna. Komma i form. Eller ja. Något i den stilen. Det var duktigt av oss. Och det var mot all förmodan härligt att vara i vattnet igen.
Imorn ska dässivän och jag dansa i korridoren, hänga upp alla globalaskor i taket, måla en vägg rosa och spraya glitterspray i allas hår.
vi gjorde ingen lista! jag ska tamejtusan köpa en glitterspray så fort jag får lite pengar. åh sen. då jävlar.