Glimtar av något vackert

Det är din tur att anstränga dig,
det är din tur att försöka.

Jag skulle kunna ge dig en chans
men jag orkar inte kämpa längre.

Ge mig en anledning,
för jag försöker faktiskt.

Jag vågar inte.
Jag vågar ingenting.

Inte släppa dig.
Inte hålla fast vid dig.

För så fort jag försöker,
så blir jag slagen på fingrarna.
Jag tappar greppet och faller.

Du är obegriplig.
En gåta.
Ett mysterium.

Jag försöker förstå,
jag vill verkligen förstå. 

Ibland så glimtar det till.
Fast det är bara en snabbt glimt.

En glimt av något vackert. 
Fast det vackra förstörs,  
av gnäll och gnabb.

Övertolkar. 
Gnäller. 
Misstror. 

Jag vill inte vara sån. 
För jag är inte sån. 
Inte egentligen.

Bestäm dig.
Stanna kvar hos mig eller
res dig upp och gå din iväg. 






 

Kommentarer
Postat av: Anonym

vad fin du är vännen. poet <3

2009-04-23 @ 23:07:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0