Och himmlen var rosa.

Jag älskade dig,
jag älskar dig fortfarande.

Att du inte älskar mig,
och att du inte bryr dig längre.

Det gör så ont.

Ärligt. Brutalt.

Jag vet, det kommer gå över.
Det kommer sluta göra ont.
Det kommer bli bra.

Jag har er, ni finns där.
Drar upp mig.
Ser till att jag klarar mig,
Torkar mina tårar.
Får mig att le.
Tack käraste vänner.

Och när det slutat göra ont.
Kommer jag vara tacksam.

Tacksam över att du har visat mig att kärlek kan vara något fint.
Tacksam för att du lärt mig att kärleken kan vara underbar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0