bittersweeet

Den 19 april 2008

När man är ung vill man bli höööööög och det blir man på Håkan! Hela kvällen var ett ända stort lyckorus. Träffade underbara ungarna Cissi. Moa och Miriam. Det blev med mat på donken. McFish. Äckel. Äckel. Äckel. Sen kö. Med massor av Håkanbarn. Vrål, skrik och skratt och sen springa springa springa. Vänta med resten av folket. Trångt fast Ciss och jag gjorde hetingposer ändå. Killarna från Västerås. Visst. Ibland kan det vara trevligt med lite närhet. Det tyckte i alla fall Cissi som var en stygg flicka. Haha! Jävla vägg. Dog av skratt. Lamporna släcktes. HÅKAN! HÅKAN. HÅKAN! Så äntligen, ut kom Håkan och musiken började spela. Det var lycka, lycka, lycka. Cissi&Elin-låtar, dans, gung, ramel, skrik och sång. Dans, dans, dans. Varmt. Ingen luft men underbart ändå. Håkan, Håkan, Håkan! Bitchar men strunt i det. För det var lycka och det var glädje. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger och Minnen av aprilhimmeln. Det var stämning, stämning, stämning. Sen blev det liv. Rörelse. Dans. Känn ingen sorg för mig göteborg. Kom igen Lena. Mitt gullbergs kaj paradis. Värme. Dans. Hopp. Skratt. Leenden. Applåder och stamp i golvet. Historia om matte. Skratt. Avslutade med Vi två 17 år. Sång, sång, sång och sen till sist var det slut. Fast ruset var kvar. Glädjeskutt och träffade på underbara dissarn och Anna. Ont, ont, ont i benen. Vatten! Herrtoan. Men vad gör man inte? Till tunnelbanan med sjungande folk. Tunnelbanan och underbara göteborgarnen med rosen som påminde om Håkan. I alla fall på rösten. Du har tandställningen, det är ju också snyggt. Underbara människa!  Skutt, skutt, skutt till Cafe 60. Det var mys! Det var kärlek och det var obeskrivlig lycka. Kärlek på Håkan och tack för att du gav oss minnen av aprilhimlen.  

Den 16 juni 2008 

Vad vet du om kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva? Jag blev kär. I Brännö Seranad. I skolavslutningen. I stämmningen. Sitta bland massa folk. I solen. Håkantröjor. Cissi och Elin. Popparposer och asgarv. Sol. Min tönt. Däss. Slow och C. Skriva på armar. Tag mig till kärlek och här kommer lyckan. Lyckan. Lyckan. Moa och co. Stå. Eller så vägrar man och sitter. I protest. Fluffhår. Väntan. Knuff och ont i fötterna. Jubel. Skrik. Lycka. Tro och tvivel. Vi hade så rätt. Håkandanser. Nu kan du få mig så lätt och jag hade hoppats på något. Hoppats på något. Hoppats. Sen lite mer hopp hopp. Knuff. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Underbart bäst. Lyckan var stor. Cissi och Elin sånger. Le och skaka lite på huvudet. Till slut. Rymdskepp. Det är så vi säger det. Du är det finaste vi vet.

Den 28 oktober 2009

"Hon kom tillbaka bara så ni vet, just nu så bor hon i mitt hjärta."

Håkan Hellström. På cirkus.
Det var underbart.
Han tog oss till kärlek.
Och till dans.
Som han alltid gör.

Tro och tvivel.
Tro och tvivel.
Tro och tvivel.

Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Och hela cirkus exploderade.
Det var en underbar känsla.

En vacker stillsamhet.
Tankarna flög iväg.

Vänskapshopp.
Lyckliga leenden.
Och vackra texter.

Klubbland återupptäcktes. 
Och Minnen Av Aprilhimmlen samt
Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger,
var lika vackra som vanligt. 

Och vad vet du om kärleken,
för än du förgäves hatat den?
Och Hurricane.
Hurricane Gillbert.

Håkan var närmare än någonsin.
Och han leverade.
Vilket han alltid gör.
Tack för det.

4 september 2009

Vad finns det mer att säga?
Det var underbart.
(som det alltid är på Håkan) 

Och resten av kvällen var lyckad.  
Underbart fina vänner.
Ett trångt dansgolv.
Och massa massa pepp musik.
(de spelade till och med Håkan)
Värt.