Att minnas, att vi inte hade något liv.
Inget liv är när man...
... diskuterar Janne på sin fritid.
... ens livs största obesvarade fråga är om han har pedantiskt städat rum eller stökigt.
... sitter två timmar efter träningen och snackar och är sjuk dagen efter.
... räknar elefanter som går på en lina.
... märker efter 1 månad att någon har klippt sej för att vi aldrig annars ser nåns annans hårfrisyr.
… kommenterar varandras underkläder.
... känner igen varandras underkläder!
... måste ha ett vårtunderbaragodislöfte och skriva kontrakt på det! och hitta på regler så ingen bryter det.
och skriver slicka på en startpall
och springa runt i underkläder runt vår älskade bassäng!
och hålla ett föredrag om tsk
… när man äter mycket skolmat för att det är mat! (fastän det smakar bajs)
… delar ut Cola på en simtävling och sms:ar varandra av tristess
och skakar Cola burk och sen försöka göra så Tobbe dricker
och sen blir det största fiaskot för att det bara pyser lite är han öppnar den
… och skriva ett sånt här arbete och att ens ha detta samtal (tillagt senare)
23/12-06 Andrea Pisa och Elin Lundell
Du, alltid du.
Vad vore jag? Utan dina andetag.
Oj då.
Välkommen tillbaka till vardagen!
(usch)
Imorn ska min kärlek och jag äta middag ute.
Det ser jag fram emot. Det ser jag verkligen fram emot.
"Håkan Håkan Håkan"
Den 19 april 2008
När man är ung vill man bli höööööög och det blir man på Håkan! Hela kvällen var ett ända stort lyckorus. Träffade underbara ungarna Cissi. Moa och Miriam. Det blev med mat på donken. McFish. Äckel. Äckel. Äckel. Sen kö. Med massor av Håkanbarn. Vrål, skrik och skratt och sen springa springa springa. Vänta med resten av folket. Trångt fast Ciss och jag gjorde hetingposer ändå. Killarna från Västerås. Visst. Ibland kan det vara trevligt med lite närhet. Det tyckte i alla fall Cissi som var en stygg flicka. Haha! Jävla vägg. Dog av skratt. Lamporna släcktes. HÅKAN! HÅKAN. HÅKAN! Så äntligen, ut kom Håkan och musiken började spela. Det var lycka, lycka, lycka. Cissi&Elin-låtar, dans, gung, ramel, skrik och sång. Dans, dans, dans. Varmt. Ingen luft men underbart ändå. Håkan, Håkan, Håkan! Bitchar men strunt i det. För det var lycka och det var glädje. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger och Minnen av aprilhimmeln. Det var stämning, stämning, stämning. Sen blev det liv. Rörelse. Dans. Känn ingen sorg för mig göteborg. Kom igen Lena. Mitt gullbergs kaj paradis. Värme. Dans. Hopp. Skratt. Leenden. Applåder och stamp i golvet. Historia om matte. Skratt. Avslutade med Vi två 17 år. Sång, sång, sång och sen till sist var det slut. Fast ruset var kvar. Glädjeskutt och träffade på underbara dissarn och Anna. Ont, ont, ont i benen. Vatten! Herrtoan. Men vad gör man inte? Till tunnelbanan med sjungande folk. Tunnelbanan och underbara göteborgarnen med rosen som påminde om Håkan. I alla fall på rösten. Du har tandställningen, det är ju också snyggt. Underbara människa! Skutt, skutt, skutt till Cafe 60. Det var mys! Det var kärlek och det var obeskrivlig lycka. Kärlek på Håkan och tack för att du gav oss minnen av aprilhimlen.
Den 16 juni 2008
Vad vet du om kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva? Jag blev kär. I Brännö Seranad. I skolavslutningen. I stämmningen. Sitta bland massa folk. I solen. Håkantröjor. Cissi och Elin. Popparposer och asgarv. Sol. Min tönt. Däss. Slow och C. Skriva på armar. Tag mig till kärlek och här kommer lyckan. Lyckan. Lyckan. Moa och co. Stå. Eller så vägrar man och sitter. I protest. Fluffhår. Väntan. Knuff och ont i fötterna. Jubel. Skrik. Lycka. Tro och tvivel. Vi hade så rätt. Håkandanser. Nu kan du få mig så lätt och jag hade hoppats på något. Hoppats på något. Hoppats. Sen lite mer hopp hopp. Knuff. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Underbart bäst. Lyckan var stor. Cissi och Elin sånger. Le och skaka lite på huvudet. Till slut. Rymdskepp. Det är så vi säger det. Du är det finaste vi vet.
Den 28 oktober 2009
"Hon kom tillbaka bara så ni vet, just nu så bor hon i mitt hjärta."
Håkan Hellström. På cirkus.
Det var underbart.
Han tog oss till kärlek.
Och till dans.
Som han alltid gör.
Tro och tvivel.
Tro och tvivel.
Tro och tvivel.
Känn ingen sorg för mig Göteborg.
Och hela cirkus exploderade.
Det var en underbar känsla.
En vacker stillsamhet.
Tankarna flög iväg.
Vänskapshopp.
Lyckliga leenden.
Och vackra texter.
Klubbland återupptäcktes.
Och Minnen Av Aprilhimmlen samt
Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger,
var lika vackra som vanligt.
Och vad vet du om kärleken,
för än du förgäves hatat den?
Och Hurricane.
Hurricane Gillbert.
Håkan var närmare än någonsin.
Och han leverade.
Vilket han alltid gör.
Tack för det.
4 september 2009
Vad finns det mer att säga?
Det var underbart.
(som det alltid är på Håkan)
Och resten av kvällen var lyckad.
Underbart fina vänner.
Ett trångt dansgolv.
Och massa massa pepp musik.
(de spelade till och med Håkan)
Värt.
Här kommer lyckan,
WIE
Vad fan gör man?
Kan inte lyfta väskan. HELT SERIÖST?
PANIK
Så skulle jag samanfatta min förmåga att packa, VANLIGTVIS.
Den här gången, den här gången har jag tänkt efter, planerat och letat efter smarta lösningar....trodde jag.
K A T A S T R O F
Väskan är så tung att jag nästan ramlade baklänges när jag reste mig upp med den på ryggen. Och såklart förstår jag inte hur man justerar remmarna runt höfterna. Att jag skulle gå med remmarna knäppta runt magen som en riktigt präktnörd var en tanke jag fann mycket roande när mamma instruerade mig hur man skulle göra, så jag antar att jag har mig själv att skylla om jag ramlar baklänges mitt på centralen för att väskans tyngd är mig övermäktig. Alltså gud, jag kommer dö. 20 MIN PROMENAD. Lovar, lovar att väskan väger minst 30 kg (ok, kanske max 15 men ändå) Jag dör. Tur att slow har samma problem i alla fall. Fy fan för promenaden till campingen . . . (för att inte tala om resan in till centralen. HAHA! Lantisgängest comes to town. Wie)
Fast äsch, när vi kommer fram till Emmaboda så kan vi ju alltid stärka oss med lite vin i kåsa och ravioli, ELDORADOS EGNA MÄRKE BABY!
En vänskaplig update
De senaste dagarna har passat på att vara social och det har varit väldigt kul. I söndagskväll träffade jag Alex som äntligen kommit hem från USA. Det var väldigt kul, såg på the shining. Sjukt äcklig, vet verkligen inte varför vi valde den filmen. Dog av paniken menmen, i övrigt var den en rolig och trevlig kväll.
På måndagen träffade jag S och vi åkte in till stan för att hämta tågbiljetterna til Emmaboda. Hälsade på söta Moa och sen begav vi oss till hemköp för att inhandla körsbär och givetvis klubbor. Hittade några med skumma smaker till vår stora förtjusning. Banan och annanas, rätt gott faktiskt. Var en mysig dag vid vattnet i gamla stan med P E P P och klädångest inför emmaboda. På kvällen träffade jag Carro, Paula och Nattis igen. U N D E R B A R T. Verkligen. Massa skvaller, tjejsnack samt vaniljglass med hallon. En riktigt härlig kväll trots trötthet hos de flesta av oss. Verkligen jättehemskt att Paula ska åka iväg till USA ett år. Så sämst men ser dock fram emot att höra om alla dejter och annat skoj hon får ta del av. Usch, hon kommer saknas i alla fall.
På tisdagen åkte jag först för att fixa pass men det visade sig att jag kan åka på mitt legg så det var skönt att slippa krångla med det. Åh, snart Italien med Nattis! Längtar verkligen. Efter det träffade jag finaste Fanny och vi gick till stinsen för att fönstershoppa. Ehehe. Den idéen misslyckades självklart då vi råkade inhandlada såväl smycken som skor som kläder. Hittade en bikini och en fin partyklänning för sammanlagt 130 så det var i allafall inte så dyrt vilket ju var postivit haha. Därefter gick vi hem till mig och lagade nudlar samt såg på dåliga tvprogram. En mycket härlig dag faktiskt. Väldigt kul att träffa Fanny igen också.
Imorn blir det segling, får hoppas på att det blir fint väder så man kan bättra på brännan lite, haha. I vilket fall ska det bli skönt att komma ut på havet. Nu ska jag packa. PUSS.
Äntligen, sommartider, äntligen
Åkte till Åland med Erik.
Självklart var humöret var på topp, trots att klockan var 6 på morgonen.
Lite uttråkade...
och väldigt trötta.
Vi åkte till havet.
Och åt en jättegod lunch med mamma, pappa och Martin.
Vi flög vidare till Skåne.
Där fanns det jättefina hästar.
Vi åkte till Danmark, fast alla foton utom de här två är tråkigt nog tagna i fel format.
Skåne var underbart, härligt och vackert. Jag längtar redan tillbaka.
Fast mest av allt så längtar jag efter dig.
Tiden, den flyger iväg.
Tiden flyger i väg
I två månader har det varit vi.
Och du,
Med dig är jag världens lyckligaste.
någon dag ska jag berätta...
Någon dag, ska jag berätta vår historia.
Din och min.
Vår historia.
Den är långt ifrån perfekt.
Vägen har varit lång och krokig.
Jag har snubblat, tagit mig upp och trillat dit igen.
(nu behöver jag inte oroa mig för att ramla mer)
Främling, bästa vän, bekant, ovän, älskling.
Kärt barn har många namn.
(idag mer kärt än något annat)
Lycklig, kär, uppskattad, lugn, respekterad, förstådd.
(men främst av allt älskad)
Vi fortsätter skriva vår historia.
Tillsammans.
Du och jag.
.
i blomstertid
okontrollerat kaos.
En mamma kliver på sina två små barn.
Tårarna rinner.
Båda gallskriker.
Tittar upp.
Noterar.
Höjer volymen.
För att stänger ute skriken.
För att stänga ute gråten.
Vad skulle hända om jag ställde mig upp,
skrikande och gråtande?
Okontrollerat.
En tanke.
En absurd tanke.
Så jag sitter kvar.
Höjer volymen.
För att stänga ute skriken.
För att stänga ute gråten.
Svårigheter
Jag skriver inte.
Inte längre.
Jag har övergått till att fundera,
utan att reflektera.
Om det är bra eller dåligt,
det vet jag inte.
Jag vet bara att det har blivit svårt att skapa.
Att bilda bokstäver, ord och meningar
som ska ha en betydelse.
Det har blivit svårt.
Vi kallade oss oslagbara
Jag saknar att prata med er om allt. Att kunna berätta i allt in i minsta detalj och att kunna dela allt med er. Jag saknar att ha vänner som vet allt om mig och som jag känner utan och innan. Att få ta del av era reaktioner, tips och råd. Att bryta ihop i ett gemensamt skrattanfall och att sedan försöka skärpa oss helt utan framgång. Att skratta så att man inte kan andas utan måste lägga sig ner på marken och flämta efter luft. Sådär så att tårarna börjar rinna samtidigt samtidigt som man kiknar av skratt. Att glida in på vårt favoritämne, gamla minnen. För minnen det är något vi samlat på oss under åren. Att gå igenom dem om och om igen. Vissa av oss har återberättat en historia så ofta att alla kan historen minst lika bra som dem som faktiskt var där i verkligheten. Att helt plötsligt komma till insikt att vi suttit still för länge och att det är dags att leta upp dålig skiva Att hoppa, dansa, fåna oss, porrdansa. Att slutligen utföra den traditionella dansen till Dr Jones för att sedan trötta kasta sig ner i soffan och pusta ut. Skämta om att konditionen är i toppform för att sedan tvinga sig upp och dansa lite till. Innan vi till slut sjunker ner i soffan för att diskutera något mer eller mindre seriöst ämne. Favoritämnet brukade handla om hur unik och fin vår vänskap var. Att vi skulle vara vänner livet ut. Vi brukade prata om att vi fem var oskiljaktiga. Att vi alltid skulle vara tillsamans. Att umgås med er, brukade vara som balsam för själen. Efter en kväll mer er kände jag mig fullkomligt harmonisk men framför allt, efter en kväll mer er så befann jag mig alltid i ett fullständigt lyckorus. Att känna hur det spritter i hela kroppen för att den innehåller så mycket glädje. Det var länge sen jag kände så och kära vänner jag saknar er så.
Det känns som tusen år sen
Du säger att jag måste uppdatera.
Så att du vet.
Jag vill också veta.
Veta hur du tänker.
Veta hur du känner.
Veta hur det kommer sig att du hör av dig.
Ibland tror jag.
Ibland tvivlar jag.
Har det gått för lång tid?
Eller finns det hopp?
Varför?
Varför vill du träffas?
En del av mig drömmer mig bort, ännu en gång.
Åter igen finns du i mina tankar.
Saknaden, den finns där.
Nu vet du.
Nu är du uppdaterad.
Härligheter
Glimtar av något vackert
det är din tur att försöka.
Jag skulle kunna ge dig en chans
men jag orkar inte kämpa längre.
Ge mig en anledning,
för jag försöker faktiskt.
Jag vågar inte.
Jag vågar ingenting.
Inte släppa dig.
Inte hålla fast vid dig.
För så fort jag försöker,
så blir jag slagen på fingrarna.
Jag tappar greppet och faller.
Du är obegriplig.
En gåta.
Ett mysterium.
Jag försöker förstå,
jag vill verkligen förstå.
Ibland så glimtar det till.
Fast det är bara en snabbt glimt.
En glimt av något vackert.
Fast det vackra förstörs,
av gnäll och gnabb.
Övertolkar.
Gnäller.
Misstror.
Jag vill inte vara sån.
För jag är inte sån.
Inte egentligen.
Bestäm dig.
Stanna kvar hos mig eller
res dig upp och gå din iväg.
